Filmen är ett porträtt av sångaren Freddie Wadling. Efter en inledande beskrivning av hans karriär berättar Freddie Wadling, ofta i extrem närbild, i olika miljöer - hans hem, i en biltvätt, under resa i bil eller på tåg, framför TVn - om sin svåra barndom, och hur han utvecklades tack vare musiken. "Rösten är mina armar, händer och fötter. Utan röst är jag ingenting." Hans instängdhet och han sju år långa tystnad som barn får honom att likna sig vid Kaspar Hauser. Reflektioner över tillvaron, livet och döden interfolieras med sånger som han ses framföra i olika rum och situationer. Sitt credo formulerar han så här: "Ingenting är sant, men allting är möjligt."
