Fausta sägs lida av en ovanlig sjukdom kallad "skrämda bröstvårtan", som överför moderns smärta vid en våldtäkt genom bröstmjölken och tar sig uttryck i näsblod och återkommande svimningar. Hon lever ständigt i en stillsam sorg över de många tragedierna i mammans liv: våldtäkten under graviditeten och mordet på maken under terrorregimen, närvarande i orden i mammans sånger. När mamman går bort, ger sig Fausta av till storstaden för att tjäna in pengar till en ordentlig begravning och söker samtidigt drastiska vägar att slita sig ifrån det förflutnas sorg och tragedi.
