Tore och Märeta har en dotter, Karin, som med sitt gyllene hår och blå ögon charmar de flesta i sin närhet. Hon är älskad av alla. En morgon rider Karin iväg tillkyrkan med ljus till Den Heliga Jungfruns ära. Sägnen säger att det enbart är en jungfru som får bära ljusen. På vägen möter hon tre vallare. Karin erbjuder dem att dela hennes lunch men de nöjer sig inte bara med maten. Hon blir överfallen, skändad och dödad. Vallarna fortsätter sin färd och kommer till sist fram till Tore och Märetas gård där de ber om kvällsvard och husrum för natten. Man bjuder dem till bords, ovetande om Karins grymma öde. Men när en av männen försöker sälja Karins kläder till Märeta börjar de förstå vad som hänt.
"Jungfrukällan, den tyckte jag ju då var en bra film. Jag tyckte den var inihelvete bra! Jag tyckte det var en av mina bästa filmer, jag tyckte den var storartad." - Ingmar Bergman i boken Bergman om Bergman
