Familjebanden sätts på hårda prov när Karin upptäcker att hennes pappa har använt hennes psykos som inspiration till sitt författarskap. Hon sjunker allt djupare in i sin sjukdom medan fadern, hennes bror och maken står oförmögna att göra något åt det.
”När filmen var på planeringsstadiet och hette ’Tapeten’ skrev jag såhär i min arbetsbok: ’Den ska bli en historia på tvären och inte på längden. Hur fan det nu ska gå till.’ Anteckningen är från nyårsdagen 1960 och även om det är konstigt uttryckt förstår jag precis vad jag menar: en film som ska gå in i en oprövad djupdimension.” – Ingmar Bergman
