När två skådespelare som hatar varandra ska spela in en ömsint kärleksscen uppstår bekymmer, inte minst för regissören.
Catherine Breillat (f. 1948) tillhör Frankrikes mer kontroversiella auteurer. Hennes fascination för mänsklig sexualitet har både provocerat och väckt beundran. Hon inledde sin karriär som författare innan hon fick en liten roll som skådespelare i Bernardo Bertoluccis Den sista tangon i Paris (1972). 1975 regisserade hon sin första långfilm, Une Vraie Jeune Fille. Fyra år senare kom Tapage Nocturne. Båda filmerna var baserade på hennes egna romaner och väckte mycket uppmärksamhet, men sågs av få och ledde till att Breillat gjorde ett långt regi-uppehåll. Det internationella genombrottet kom med Romance 1999.
