I den avslutande delen av Bergmans trilogi om Guds tystnad (De andra delarna är Såsom i en spegel och Nattvardsgästerna) så är två systrar, Anna och Ester, på resa tillsammans med Annas tioårige son Johan. Ester blir plötsligt sjuk och de måste övernatta i den lilla staden Timok. De förstår inte språket, stämningen är lika febrig som hotfull. I sina försök att hantera den främmande omgivningen ger systrarna efter för sina respektive laster och glider allt längre ifrån varandra.
”Jag funderar vad det var som, för trettio år sedan, skilde Bergmans Tystnaden från andra filmer vid denna tid och varför så många människor i så många länder världen över ville se denna film. Det var stämningen. Något som är svårt att utrycka med ord men som ändå, medan man ser filmen och långt efteråt, är påtagligt och förnimbart. Det är Bergmans första kompromisslöst personliga och i stil och berättargrepp homogena film.” – Krzystof Kieslowski
